En oro inom mig. En inre stress om att  våga vara i nuet. Tillåta sig själv att inte göra något. Bara vara här och nu.

Tisdagen inleddes på Sats stadion med både tröskel och lite kortare och snabbare intervaller. Hade tänkt ett helt annat upplägg, men lyssnade på kroppen och ändrade mig i sista stund. Och jag ångrar inte en sekund. Kände mig stark. Stolt över mitt beslut och insats. Tufft, svettigt och underbart. Firade med ett nakenbad i Tanto. Kämpar vidare. Stolt och stark!