Ännu en gång har starkamalin fått sätta sig på cykeln. Frustrerad, men tacksam att det är den aktivitet som inte gör ont. Jag har varit här för, och kommer med all säkerhet hamna på sadeln igen.  Den här gången med större motivation och hunger. Jag måste till och med erkänna att jag saknat pulsen som cyklingen ger. Stannar gärna i sadeln ett tag till. Min trygghet, dit jag återvänder när annan aktivitet hindrar. Här känner jag mig trygg, stolt och stark. I förmiddags blev det långa och korta intervaller på Sats Sofo. I går blev det ett kärt återseende på bästa Renées klass på Sats Stadion. Vårt lilla cykelgäng var åter samlat. Som jag saknat det. I helgen kör vi igen. Känner mig hoppfull och hungrig på framtiden.

 Starkare än någonsin!

Livet är inte alltid en dans på rosor. När allt flyter på, utvecklingen går framåt och livet leker, vänds allt plötsligt om. I detta fall med sjukdom, som följs upp av en skada. Det är i sådana ögonblick man måste vara strak. Både psykiskt och fysiskt, och tänka positivt. Hade det varit för ett år sedan hade livet känts hopplöst. I dag är det skillnad. Den Starkamalin som byggts upp under närmsta halvåret fixar motgångar på ett annat sätt. Tack vare Texas, egen vilja och min coach. Nu går jag starkare igenom ett bakfall, och kommer tillbaka starkare än någonsin.