Saknaden blir bara större och större. Längtan efter min älskade Bamse är obeskrivlig. Vill bara vakna och att allt ska vara en fruktansvärd mardröm. Tyvärr är inte verkligheten så. Bryter mer ihop än att bita ihop. Vill bara ha honom i min famn. Mitt allt.

Inledde veckan med cykelintervaller på idrottskliniken. Självklart ensam i salen. Blev både långa och korta intervaller. Hög kadens. Hög puls och en vilja av stål. Skönt att få köra av sig och ta i.blev en halvtimme yinyoga efter hemma på mattan.  Kämpar vidare. Stolt och stark!