Igår morse tog jag steget.... Efter dryga 1,5 månad från löpningen, pga smärta i sätet, tog jag mina första steg på löpbandet. Och dET blev några steg. Eller rättare sagt 1 mil i 4,57 tempo. Kändes som en evighet och det kändes som det aldrig tog slut. Men jag bet ihop. Jag hade bestämt mig och då kan ingen puta mig åt sidan. Var helt fysisk färdig efter och unnade mig själv en riktig lång stretch.
Och jag var stolt över mig själv. Jag hade besegrat alla hinder längs med vägen, jag hade vunnit. Det handlar om pannben, envishet, tro och en jävla anamma. Att bestämma sig. Ge aldrig upp.....!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den senaste tiden har Starkamalin befunnit sig i de småländska skogarna. Först ett par dagar i Småland. Därefter blev det en weekend på Böda, för att sedan vara i Småland igen. Det har varit skönt att komma bort ett tag och fly vardagen. Böda var und...

Ibland blir jag trött på mig själv. För någon som är så velig som jag, det får man leta efter. Jag Hamnar ofta i dessa situationer. Det uppstår när det finns mer än en sak att välja på. Precis som idag. Det handlade att välja mellan två olika fysiska...

Dagarna bara springer fram. Sommaren, som detta år visat sig varmare än normalt, verkar vara ett minne blott. Temperaturen har sjunkit och det börjar påminna om tidig höst. Vill inte att sommaren ska ta slut. Känns som en trygghet som sakta börjar lä...

Bad nästan varje dag. Ja, så har det sett ut den här sommaren. Det var först föra året som jag egentligen började njuta på riktigt av vattnets kraft. Likadant är det med Texas. Han verkligen älskar att apportera i vatten. Kan hålla på hur länge som h...

Ny vecka. Nya utmaningar. Känner mig peppad och hungrig på livet. Avslutade föra veckan med en teamwod på Fight Box. Körde med en av instruktörerna.  Var lite nervös, men det gick toppen. Gårdagens huvudfokus var min älskade Texas som fyllde ett år. ...