Kroppen är fantastisk. Trots veckor utan totalvila, svarar den bra. Mycket beror på att jag mår bättre psykiskt, vilket påverkar det fysiska. Varvat hårdare och lättare träning. Fysiska och mentala pass. Kondition, styrka och flexibilitet. Fått ett mer lugn. Blivit starkare, både psykiskt och mentalt. Är på rätt väg....!

Timmarna bara rasar fram...... vågskålen går upp och ned hela tiden.... vill inte tänka framåt... vill vara här och nu. Ända ron jag finner är träning, både fysiskt och mentalt.

Dagarna bara går.... på tok för fort för att hinna med. Vill bara stoppa tiden. Rädslan över framtiden är obeskrivlig. Som en våg ute på ett stormigt hav."..

Ny vecka... nya utmaningar... endast en vecka kvar till jul. Snälla, stoppa tiden!

Tredje advent. Dryga veckan kvar till julafton. Kan någon stoppa tiden! Just nu vill jag bara att timmarna ska snigla sig fram.... vill inte tänka på framtiden. Vill vara här och nu. Här i underbara Stockholm tillsammans med kärleken. Låt det alltid vara så!

Unna sig själv det bästa.... det bästa för kropp och själ.... precis som StarkaMalin gör, mestadels. Vara ego... blir bättre och bättre på det. Men det är en bra bit kvar. Denna lördag är en sådan dag. Inledde morgonen med ett DF överkroppsslaktpass på Barrys med bästa Elin som coach. Därefter var det dax för ett yogapass med StarkaMalins favorit yogainstruktör Nicole. Ett bra tag sedan sist. Kärt återseende. Avslutade med yinyoga. Kärlek för kropp och själ.

Väldigt tveksam och velande igår hur jag skulle göra i morse.... ingen feber, men en konstig känsla i kropp att något var på G. Men då ja var feberfri, ställde StarkaMalin klockan tidigt för löpdejt med bästa Nilla. Morgonen till ära intervaller inne på bandet. Roligare att springa ute, men vädret var inte det bästa.... och vilket pass det blev! Intervallstege med först 4x90 s-4x75s-4x60s-4x30s.... för att sedan avsluta med en 4 min intervall i samma tempo som 90 s intervallerna. Mkt pannben krävdes med tack vare Nilla och mitt nya JAG klarade jag av upplägget. Riktigt stolt över mig själv!  Firade med lite bålstyrka.

Ja, jag har nog bestämt mig. Eller rättare sagt måste ja det iallafall. Vill inte plåga mig själv längre och leva för andra. Måste tänka på mig själv. Vara egoistisk...  det som stoppar och får mig att tveka är min älskade Stad Stockholm. För det är min stad och här vill jag leva.... här vill jag dö. Kärleken till stockholm är obeskrivlig. Värker i bröstet bara jag tänker på det. Men måste ta steget.... innerst inne  har jag en önskan att något ska hända som får mig att vara kvar.