Så skönt att kunna vara frustrerad och skriva av sig.... för frustrerad det är StarkaMalin i dagsläget. J.... fot. Känner för tillfället ingen alls tro på den vård som finns. Men jag måste tro... hoppet sviker mig aldrig. Men jag får vara frustrerad!

Åter tillbaka i cykelträsket. J.... fot... så trött på den. Ingen löpning denna vecka pga smärta... bara flås genom glödande pedaler. Sticket från kortisonsprutaN resulterade inte alls samma som sist. Då var  det som jag fick en ny fot och kortisonet tog Direk. Denna gång resulterade Snarare tvärtom. Ville ligga steget före och ta sprutan innan samma symtom som föra våren uppstod. Nu känns det som jag är tillbaka där jag var i våras... vet att jag hade tur sist som slapp komplikationer, vilket många får. Hatar bara smärta. Tvivlar om jag verkligen gjorde rätt. Skulle jag väntat? Lever just nu på hoppet. Och som ortopeden sa vid återbesöket tidigare i dag att det kan ta dryga veckan innan kortisonet börjar verka. Försöker tänka positivt. Tålamod! Vill springa!

Två veckor har passerat.... älskade hem. Saknaden är obeskrivlig.... tar en dag i taget. Vet att snart är allt som vanligt igen.... tillsammans med älsklingen i vår lya. Men ja vet att trots förutsättningarna livet i dagsläget de bästa för situationen...