Tiden bara rinner ur och upploppsklockan har ringt. Sanden är på väg att rinna ur och den stora frågan är vad som är målet? Löften och tillit har suddas ut och starka Malin vet inte riktigt vem eller vad ja ska lita på längre. Men en sak är säker. Ett företag har iallafall tappat min tro och tillit. Helt!
Som tur är finns träningen, ett andhål. Där har jag bara mig själv att skylla. Men en otroligt viktig plats för mig. Det är där jag får kärlek, blod, syre, svett och äkta tårar.
I måndags blev det cykelintervaller och hjärta och lungor fick jobba rejält. Starka Malin kände sig lite seg ibenen så det var extra vässat pannben som fick axla pedalerna. Men starka Malin var okrossbar.
I tisdagsmorse blev det intervaller med pt Nilla på bandet. Usch vad starka Malin hatar bandet. Men ett jäkligt bra pass blev det. 4-3-2-1 min intervaller x2. Avslutade med en extra 2 minuters intervall. Vilan låg på 2 min-90s-60 s. Ca 3 minuters set vila. Högt tempo som ökades 0'5 i hastighet för varje intervall. Firade med lite fälleknivar och am situps.
Onsdagsmorgon blev en rejäl press och drag morgon. Militärpressar och rodd i massor. Tunga set med kontroll. Jäkligt bra pass och det var trötta axlar och en trött rygg som lämnade sats sjöstaden i går förmiddag.
I morse blev det åter hjärta och lungor i centrum med fina grisiga cykelintervaller. Och idag kände starka Malin sig stark! Extra stark!