Det kryper i kroppen. Känslan av att få dela med sig av mitt så kallade liv är obeskrivlig. Jag är inte normal. Men det är ingen annan heller. Nu när jag vet mer om orsaker till de konsekvenser som varit i alla dessa år har jag mer och mer börjat acceptera mig själv och fått en helt annan förståelse. Kommer inom kort dela med sig mer om mig själv i ett annat forum med fokus på mina diagnoser som gjort mig till den jag varit, är och kommer bli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den senaste tiden har Starkamalin befunnit sig i de småländska skogarna. Först ett par dagar i Småland. Därefter blev det en weekend på Böda, för att sedan vara i Småland igen. Det har varit skönt att komma bort ett tag och fly vardagen. Böda var und...

Ibland blir jag trött på mig själv. För någon som är så velig som jag, det får man leta efter. Jag Hamnar ofta i dessa situationer. Det uppstår när det finns mer än en sak att välja på. Precis som idag. Det handlade att välja mellan två olika fysiska...

Dagarna bara springer fram. Sommaren, som detta år visat sig varmare än normalt, verkar vara ett minne blott. Temperaturen har sjunkit och det börjar påminna om tidig höst. Vill inte att sommaren ska ta slut. Känns som en trygghet som sakta börjar lä...

Bad nästan varje dag. Ja, så har det sett ut den här sommaren. Det var först föra året som jag egentligen började njuta på riktigt av vattnets kraft. Likadant är det med Texas. Han verkligen älskar att apportera i vatten. Kan hålla på hur länge som h...

Ny vecka. Nya utmaningar. Känner mig peppad och hungrig på livet. Avslutade föra veckan med en teamwod på Fight Box. Körde med en av instruktörerna.  Var lite nervös, men det gick toppen. Gårdagens huvudfokus var min älskade Texas som fyllde ett år. ...