Det går framåt. Även om det går långsamt. Men det är okej. För en gång skull tillåter jag mig själv njuta av resan. Och det är då resultaten kommer. Inget tvång och måsten som tidigare. Visst är det tufft, både psykiskt och fysiskt. Men det är roligt och utmanande. En upplevelse och utveckling på alla plan. Har nu gått upp till tre boxningspass i veckan. Två i grupp och en med PT. Utöver det ytterligare ett pass styrka med Pt. Testar att lägga till en ”rolig” dag med en HIT klass. Samt lite rörlighet i form av yinyoga eller Flex de dagar jag tränar. Två dagars total vila. Det behöver jag. Älskar mitt nya LIV! Stolt och stark.

Tio gånger går fort. Visste inte riktigt hur jag skulle hantera processen. Jag bara åkte med. Precis som jag brukar. Skillnaden nu var att jag vågade släppa kontrollen, kraven och bara njuta. För det har jag gjort den här tiden. Det har bidragit till utveckling. Både psykiskt och fysiskt. Inte fort, men långsiktigt. Och det är därför starkamalin har beslutat sig att fortsätta. Strakamalins resa har bara börjat. Boxningen är förstås ett av huvudsyftena, men det har bidragit med så mycket mer. Jag antar utmaningen. Nu kör vi!

Nytt år. Nya utmaningar. Men kommer att fortsätta där det slutade 2020. Från och med när Texas anlände i oktober har starkamalins fysiska och psykiska tillstånd gradvis förbättrats. Har inte mått så bra som nu sedan barnsben. Börjar hitta mig själv. Det går långsamt, men jag har inte bråttom. Vissa dagar är kämpigare, men så får det vara. Texas är den största orsaken till att resan går framåt. En annan betydande orsak är PT passen med Kathrin, där boxning står i centrum. Precis som min livsresa går det långsamt, men utvecklingen går framåt. Glad och tacksam för livet. Stolt och starkare för varje dag.