Dagarna sveper förbi. Vet inte riktigt hur. Men på något sätt rusar tiden iväg. Längtan efter något mer finns alltid där. Det har alltid funnits. Drömmen om en framtid utan krav, måsten och restriktioner. Frågetecken börjar suddas ut på vad jag vill bli. Dock är det en lång resa till slutmålet. Vägen ser ljusare ut och att jag äntligen börjar känna vad jag verkligen vill, gör det lättare att kämpa. Det kommer kosta blod, svett och tårar. Jag kommer behöva stöd. Det kommer vara tufft. Men jag vet att jag klarar det. För ett pannben likt mitt, finns inte. Till redskap förutom en vilja av stål har jag Texas och träningen.  Det gör att jag fortsätter kämpa.  Äntligen ska jag få göra det jag vill!