Ännu en gång har starkamalin fått sätta sig på cykeln. Frustrerad, men tacksam att det är den aktivitet som inte gör ont. Jag har varit här för, och kommer med all säkerhet hamna på sadeln igen.  Den här gången med större motivation och hunger. Jag måste till och med erkänna att jag saknat pulsen som cyklingen ger. Stannar gärna i sadeln ett tag till. Min trygghet, dit jag återvänder när annan aktivitet hindrar. Här känner jag mig trygg, stolt och stark. I förmiddags blev det långa och korta intervaller på Sats Sofo. I går blev det ett kärt återseende på bästa Renées klass på Sats Stadion. Vårt lilla cykelgäng var åter samlat. Som jag saknat det. I helgen kör vi igen. Känner mig hoppfull och hungrig på framtiden.

 Starkare än någonsin!